4 månader

Har inget wifi nuu men inlägget kommer upp så fort jag har wifi igen. Så det är nu natten till julafton, klockan är nästan 1 och jag och margie har spenderat senaste timmarna med att slå in julklappar som ska öppnas på juldagsmorgonen. Köpte sista julklappen idag så är äntligen färdig med det! Idag var det alltså 4 månader sen jag lämnade mitt kära hem. Tiden har gått så extremt fort och har verkligen ångest när jag tänker på att det bara är 6 månader kvar, usch.. Har iallafall massa och se fram emot, bland annat, prom, graduation, disneyland och Alaska. Men har ändå panik, vill stanna här för alltid. Självlart hade det varit trevligt och ha mina vänner och familj här men har det så himla grymt och allt där hemma känns så himla långt bort.. Drömde inatt att jag åkte hem (tog tåget av någon anledning, för det finns ju mellan sverige och usa..) och jag träffade mina kompisar på tåget och de sa hej och så men sen ville de inte ens prata med mig och de sparade ingen plats till mig så fick sitta l¨ångt bort från de jämte några människor från högstadiet. Tror en liten rädsla börjar krypa fram i min hjärna att jag ska tappa de när jag är här borta. Även fast jag innerst inne vet att det inte är fallet. De kommer alltid finnas där för mig och jag älskar de enormt mycket.

Idag är det alltså dagen innan julafton och den har mest spenderats med att baka kakor, lite skype och bara chilla. Behövde verkligen ta dett lite lugnt för harregud vad detta lovet varit hektiskt tills nu. Vi hade en liten fest i måndags (alla säger att det var min födelsedagsfest och dett fanns tårta och de sjöng för mig, men NEJ det var inte en födelsedagsfest..). Det var iallafall supertrevligt och efter det åkte jag och Jesse till ett distriktliknande key club möte vilket är typ välgörenhet. Supertrevligt, ska lägga upp bilder från måndagen för har en del och det var en grym dag. Imon är det julafton och vi ska göra lefsa och sen på kvällen ska vi enligt deras tradition åka och äta round table pizza och sedan dagen efter är det juldagen och jag är väldigt exalterad! Ska bli superkul, och ser verkligen fram emot all mat och hela underbara släkten!

Innan jag åkte läste jag alltid att utbytisarr hade det väldigt svårt med hemlängtan runt jul och jag trodde jag skulle ha väldigt mycket hemlängtan men ärligt talat har jag 0 hemlängtan. Visst älskar min familj och våra jultraditioner men detta är bara ett år och jag njuter såå mycket. Min tid hittils har varit helt underbar och jag kunde inte vara lyckligare och mer tacksam för min underbara värdfamilj och alla andra som gjort detta året helt grymt. Vill aldrig aldrig åka hem. Har en otrolig panik över att det bara är 6 månader kvar. Ska ta vara på varenda sekund.

God Jul på er alla!

Ha det gött!

En helt grym dag

Som ja skrev i rukriken har idag varit en helt grym dag. Ärligt talat har jag varit otroligt glad i nästan en vecka nu. Är så stolt över mig själv och så otrooligt tacksam för alla människor jag har i mitt liv, även otroligt tacksam för hur himla bra jag har det här borta. 

Mer till denna dagen dock. Dagen började dock med att jag var extremt trött och verkligen inte ville vakna o gå till skolan, men jag tog mig upp och gjorde mig iordning och åt frukost ochh tog mig till skolan. Första lektionen hade vi en 10-minuters pjäs vi skulle framträda för läraren (i grupper om 3). Jag kunde ALLA mina repliker och tjejen jag gjorde det med kunde också alla sina. Dock, killen i vår grupp hade ingen aning vad hans repliker var å han bara improviserade allt, vilket gjorde det otroligt svårt för mig och den andra tjjejjen att veta vad vi skulle säga så vi improviserade lite också. Hoppas läraren förstår att vi faktiskt kunde våra repliker och gjorde det bästa av situationen när denna människan kin of screwed up för resten av oss. Okej nu låter detta som en hemsk dag, men nä. Var faktiskt stolt för hur bra vi räddade det, och nu är det äntligen över. Älskar min dramaclass, verkligen, så det är alltid trevligt att komma dit första lektionen. Sen var det dags för kör vilkett alltid är superhärligt. Imorgon har vi vår vinterkonsert så idag sjöng vi igenom några låtar  och sen fick vi göra vad vi vile resterande 25 min så jag och Treyy pratade med varandra, som vanligt när vi har fritid i kören. Alltid lika trevligt dock. Sen var det dags för american literature ooch vi hade en vikarie som jag verkligen inte gillar, men fick gjort alla mina läxor så hade inga när dagen var över. 

Sedan åt jag lunch med Wasia vilket var supertrevligt. När nästa lektion började gick jag till the counselor och bytte en klass för nästa termi så nu är jag väldigt excited över mitt schema nästa termin. Lovar att dela med mig av det så snart jag får det och det är 100% säkert. Resten av lektionerna var som vanligt och efter skolan körde Malloryy hem mig. Väl hemma satt jag och kollade på tv tills Trey kom och hämtade upp mig runt fyra och vi åkte till ett bergg ungefär 20 min härifrån för vi hade pratat omdetta för några dagar sedan och han sa att jag måste hajka upp för det berget för att utsikten är fantastisk. När vi kom dit började det dock bli mörkt och här finns berglejon och andra djur men vi körde på iallafall. And let me tell you, han hade så rätt. Utsikten var helt fantastiskt. Man kunde se hela Tri-cities. Kändes nästan som att vara på ett flyg igen. Vi kom ner igen kring 6-6.30 och han körde hem mig. När jag kom hemm gick jag in i några minuter och sen kom Mallory och hämtade up mig för vi skulle köpa en julklapp till hennes farmor och farfar. Vi åkte även till Walmart och jag köpte lite saker jag behövt köpa ett tag så det var bra. 

Efter detta åkte vi till Panda Express (som jag äääääälskar) och köpte take away mat. Vi åkte sen hem till Mallory för att äta det och sen hängde vi där ett tag och jag kom hem igen kring halv 10. Har verkligen haft en helt grym dag. Inte bara för saker som hänt men har bara känt mig så himla allmänt glad. Imorgon har vi vår julkonsert och jag är grymt taggad.

Här kommer några extremt dåliga bilder från när vi var på toppen av berget. Iphonen är inte bäst på att ta bilder i mörkret.. Men det var iallafall riktigt coolt och vackert. (Hittade även karlavagnen, första gången sen jag kom hit så det var exciting)

Ha det gött!

Leavenworth

So this weekend we went to Leavenworth with international club. It is a town approximately 3 and a half hours away from here. People go there around Christmas because in the evening they light up the town in Christmas lights and it is very beautiful. It is a bavarian town, so it is super cute. It was snowing the whole day which was pretty. They also had a lot of signs in German (which I understood, so I haven't forgotten all the German I've learned the last couple of years) and some german food, so it was kind of like heaven. I don't really feel like explaining the whole day so I'm just gonna let the pictures talk for themselves.

Simone slept on my shoulder most of the way

Me, Wasia and Simone

Me and the German flag, I just had to

Only in America

Okay maybe it was raining in the beginning when we got there

But look, it's snowing

Beautiful host brother

Dyngblota men glada anda

Nate, Wasia, Simone, and me

Jesse (american), me, Wasia, Simone, Ingrid and Klara (Brazil)

Ha det gött!

Jag har kommit så långt

--- I'm posting this now because I didn't have wifi on the bus ---

Just nu sitter jag på bussen på väg mot en liten stad/by som heter Leavenworth. Vi åker med International club, staden är typ känd för sin j"julstämning". Det tar ungefär tre och en halv timme dit.Vi lämnade Kennewick några minuter efter 8, så nu har vi åkt i en timme och 45 minuter. Min värdbror ligger på min axel och sover och jag äter kakor, lyssnar på musik och uppdaterar här eftersom jag inte är så himla bra på det...

Känner mig superfilosofisk. Sitter här och kollar ut genom fönsret och lyssnar på "filosofisk" musik (ni vet, musik som liksom får en att tänka tillbaka på gamla minnen och framtiden och allt där emellan. Tänkte tillbaks på flygresan hit. Jag var livrädd och grät som en liten bebis, men nu i efterhand, fy vad underbart det ändå var. Det var första steget till ett helt grymt år. viss jag var skräckslagen, men gud vad förväntansfull och exalterad jag var. Detta var såå utanför min comfort zone. Jag var väldigt distanserad när jag åkte. Tänkte bara att detta inte händer, detta är inte jag, detta är inte mitt liv. När som helst vaknar jag och allt detta är en drööm. Men ne, det hände inte, för det var jag och det var mitt liv. När jag kom hem till min värdfamilj var jag fortfarande i denial som jag tror jag pratat om förut. Vaknade varje morgon och ville bara hem. Det var verkligen hemskt. Inget fel på min värdfamilj eller något men jag hade bara en enorm hemlängtan. Varje morgon var exttremt jobbig. Hade en kalender och för att inte typ dö av hemlängtan krossade jag ut dagen innan, som en slags terapi, för då vissteb jag att jag hade tagit mig igenom ännu en dag. Tror detta slutade efter typ en månad. Men innan dess grät jag nästan varje dag i skolan, det var skitsvårt attt hålla det tillbaks. Tack o lov märkte folk knappt aldrig det för jag försökte att dölja det. 

Men iallafall, tillbaks till det positiva. Från den skräckslagna tjejen som varje dag vaknade och inte ville något annat än att ta nästa plan hem igen har jag kommit så otroligt långt. Älskar mitt liv här nu. Får lite smått panik när jag tänker på att det bara är typ sex och en halv månad tills jag ska åka hem. En del av mig villverkligen aldrig någonsin hem igen. Jag älskar livet här. Samtidigt som en del av mig bara vill kunna krama om vänner och familj hemma i sverige igen. Men ärligt talat, FAN vad stolt jag är. Jag tog mig igenom den hemska perioden i början för jag visste någonstans deep down att det skulle gå över. Och det gjorde det. Har gjort så många saker under min tid här som jag aldrig trodde jag skulle våga, men det gjorde jag. Har växt så grymt mycket och jag är grymt stolt över mig själv. Denna upplevelsen har redan varit 1000 gånger mer än jag förväntade mig. Först och främst har jag en helt underbar värdfamilj och släkt och utan de vet jag inte vad jag skulle göra. Har helt plötsligt en italiensk bror som känns precis som en riktig bror. Vet inte hur jag ska överleva när jag åker tillbaks. det kommer aldrig vara så här igen. Vi kommer åka tillbaks till två olika länder. Harregud vill inte ens tänka på det. Jag har även skaffat kompisar från runt om i hela världen, bland annat, Holland, Pakistan, Lebanon, Kina, Thailand, Nordiska länderna, Italien, Frankrike osv. Och det är verkligen helt underbart. Denna upplevelsen har verkligen fått mig att inse att även fast man är från heeeelt olika länder runtom i världen är det så mycket man har gemensamt. Så tacksam för alla utbytesvänner jag har. Kan knappt vänta på att komma hem igen så jag kan börja jobba igen och åka och hälsa på alla.

Har även fått flera svenska vänner jag aldrig skulle träffat om det inte var för detta året, och fy de är alla verkligen helt grymma. Grymt stolt och glad för att jag vågade mig på detta äventyret. Har redan växt grymt mycket som person så can´t wait på vad som kommer härnäst.

Nu ska jag väl avsluta detta. Ska ha en grym dag i Leavnworth. Alla som funderar på att åka som utbytesstudent, GOOO, åk bara åk, du kommer INTE ångra dig.

100 dagar

Såå idag var det 100 dagar sedan som jag sa hejdå till min älskade familj och lämnade de för 10 månader. 100 dagar är ändå rätt mycket, men harregud vad tiden bara flygit förbi. En del av mig vill verkligen aldrig åka hem. Jag älskar mitt liv här, det är underbart. Samtidigt kan inte en del av mig vänta på att äntligen få krama om min familj igen och träffa min älskade vänner. 

Hemlängtan har jag inte haft på ett bra tag. Tack och lov.

Vet inte riktigt vad jag ville skriva i detta inlägget men kan ju skriva lite allmänt om vad jag gjort denna thanksgiving weekend. I fredags tog jag det mest lugnt, vilket verkligen behövdes kan jag säga. På eftermiddagen åkte vi (Jag, Simone, min värdpappa, Margie, Jim och Rhia) till hop jacks och åt middag. Supertrevligt!. De har de godaste nachosen jag någonsin ätit. De gör sina egna chips vilket gör de 10 000 gånger bättre, sen lägger de på lite köttfärs, ost, majs, tomat och fler saker jag inte kan komma på. Grymt sjukt gott iallafall. Så det var vår förrät (grymt stor, skulle funkat för en person som middag..). Jag åt även världens godaste tomato basil grilled cheese, vilket typ är som en grillad toast med tomat och basilika och lite annat smått och gott. Kan inte ens försöka förklara hur otrooooligt god den är. 

Efter middagen åkte vi till Margies hus och umgicks lite och efter en stund åkte vi hem.

På söndagen fick jag ställa klockan på 7.30 för vi skulle åka och kolla på Emmy och Clayton spela hockey (mina värdsysterbarn). Vi lämnade huset vid 8 (jag och min värdmamma) och åkte över till Margies hus där även Jim och rhia och deras nästan tvååriga dotter Sydney var. Vi åt frukost tillsammans, grymmaste frukostburritosarna. Det var sedan dags att kolla på hockey. Emmy är 8 och Clayton är 6 och det var supermys att kolla på de när de spelade. Tvillingarna var även där och underhöll oss hela tiden. Grady var sjuukt intresserad och satt och kommenterade saker hela tiden som ingen förstod. Underbaraste småbarnen.

Efter matchen åkte vi hem till Margie. Vi julpysslade under dagen och hade allmänt trevligt. Som vanligt slutade det med att jag spenderade natten där (senaste helgerna har jag spenderat en natt där för vi är systrar och hon är grym). Vi spenderade kvällen med att kolla lite filmer och äta godis. Gick och lade oss typ halv tio.

På söndagen vaknaade jag runt 9, Margie gjorde frukost, vi hängde lite med tvillingarna och sedan gick de och lade sig. Jag och Margie började kolla en serie men sedan helt plötsligt frågade hon om jag ville gå på bio och självklart sa jag ja. Såå det bara av till bion och vi kollade the scorch trials (superbra, lämnade oss dock med fler frågorän svar, så vi fick googla svar i en timme efteråt..). Innan filmen började skickade hon ett sms till Kyle och skrev att Natalie vill ha breadsticks (för olive Garden ligger typ precis jämte och jag är galen i deras breadsticks, vilket alla som känner mig här vet haha..). Hans svar var harregud hon har problem. Efter filmen gick vi iallafall till Olive garden. Detta var runt 3, vi beställde en förrätt och dela på för vi ville mest äta breadsticks. Slog mitt tidigare rekord på 4 breadsticks med 7. Väldigt underbart. Måste också dela med mig av hur mycket jag kommer sakna fri påfyllnad på drickor när jag kommer tillbaks till Sverige..

Efter ett supertrevligt olive garden besök körde hon hem mig igen och jag spenderade kvällen med läxor jag helt hade glömt bort.

Hade iallafall en väldigt grym helg. Har det otroligt bra här borta. Så tacksam att jag får uppleva detta.  

Detta blev ett väldigt långt extremt ointressant blogginlägg, men det var iallafall min helg.

Ha det gött!

Thanksgiving

I torsdags var det alltså thanksgiving. På onsdagen när jag kom hem från skolan bakade jag, Margie och min värdmamma pajer, pumpkin pies och en peanut butter cup pie som var såååå sjuukt otrooligt god. Jag gick och lade mig väldigt exalterad för att dagen efter faktiskt på riktigt fira thanksgiving för första gången i mitt liv. Något hände dock under natten som jag tänkte berätta om någon gång snart för känner att jag måste få ut det. Det drog iallafall ner hela mitt humör inför thanksgiving, meeen jag shaked it off och vaknade runt 9-10- När jag gick upp hade precis Margie, Jim and Rhia, och Sydney kommit så scialiserade lite med de. Bara en kort stund senare kom Kay och Riley med all reklam inför black friday (och det var enorma högar kan jag säga..). Vi satte oss med varsin hög vid middagsbordet och skrev på en lista alla saker vi var intresserade av och vilken tid affären som hade sakerna öppnade. Tydligen så börjar black friday redan på torsdagskvällen runt 5-7. Det brukade öppna klockan 4 på morgonen på fredagen men för varje år har de öppnat tidigare och tidigare. Vi skrev iallafall listor och satt och kollade igenom alla deals. Fred Meyer hade special deals fram till noon så jag, Rhia och Margie åkte dit och köpte lite grejer. Jag köpte bland annat en ny Taylor Swift parfym (ja, det var nödvändigt..) i ett sånt paket med en lotion på köpet för bara 18 dollar. Pretty good.

Vi åkte sedan hem och klockan var väl runt ett-halv två och det var äntligen dags för thanksgiving dinner. Innan vi fick äta gick vi runt bordet och alla sa var de var tacksamma för och det var himla trevligt. Efter dett var det bara att hugga in, och det fanns såå mycket god mat. Sötpotatis i någon brun socker sås med marshmallows på toppen, strawbery jello, mashed potatoes, kalkon och stuffing, tranbärssås med mera som jag inte kommer ihåg. Var iallafall himla mysigt och väldigt gott.

Efter det plockade vi undan och fortsatte kolla alla black friiday annonser. Efter ett tag åt vi våra grymt goda pajer. Ni anar inte hur mätt jag var at this point. Klockan 4 gav vi oss av på black "friday" shopping. Vi köade inteutanför affärer (förutom toys r us) så det var inte supergalet. Dock på JCPenny var det sjukt crowded. De hade massa skor för bara 20 dolllar så köpte ett par, men harregud knappt så man kom fram. Vi åkte runt till sjukt många affärer och kom till slut hem runt halv 11 helt utmattade med otroligt många påsar. 

Hade en sjukt grym thanksgving. Ingen aning vad jag skulle göra utan min familj här. Så glad att de existerar.

Three months

Today I've been here for three months which is kind of crazy..
I remember the day I left, and said bye to my family and Linnea on the airport in Gothenburg. I was crying so much. I could barely see anything and I couldn't focus at all. Everything was a blur. I saw my mom waving to me as I was hugging my sisters and Linnea and it didn't feel real. Not a single bit real. I went through security, totally forgetting to put liquids in bags (Thank god I was in Sweden though, because they didn't care) and I didn't know what to do or where to go because I don't even remember last time I flew. Somehow I found my way and I was crying so much, I just wanted to go back, I knew my family was there just a few hundred meters away. I've never done anything harder than that. The fact that I had to fly all alone to Stockholm didn't make it better. I cried the whole way on the plane, which was only an hour though. the man next to me had a daughter that was in America as an au pair so we talked about that and he tried to make me calm down. He was really nice and I'm so glad he sat next to me. Funny though how nice people are when you're crying.
When I came to Stockholm I had to wait for an hour for Klara and a STS staff member. It was horrible. I just wanted to call my mom or a friend but I couldn't because I knew it would just make everything even worse and I would panic. Instead of calling someone at home I called Carl that I had only been talking to for a few years. Let me tell you that was such a good decision. It helped so much and I am forever grateful for that phone call. (Thank you Carl, you're amazing). After an hour they came and we hung up. I was so glad I was starting this year long trip with Klara who I've known since last october. she was the first exchange student I found on internet and the first one I started talking to, and I am so happy we got the same departure date.
Everything felt so unreal. I didn't cry more during the flights though, and I didn't cry the whole 5 days in NY. Everything still fet so unreal though, like I would be home in a couple of days again. After 5 days we said bye to each other and we flew to our host families. At the denver airport (where me and Ingrid had to wait for 4 hours) I called Linnea and I was so scared. I felt so small. What was I doing here all alone in this huge country. Somehow I made it and we finally arrived in Pasco where our host families were waiting. I knew I was gonna live with them for 10 months and I knew his city I had just flown over would be my home for the next 10 months, but everything was so unreal. I was truly in denial. Especially when we came to the house. Don't take this wring though, I really liked my host family from the beginning, but I came here late, I was really tired and everything just felt so wrong. I just wanted to go back home. Now. This was not my home. This was not my room. This was not my routines. I woke up every day with a lot of homesickness for at least three weeks, and I was so scared that it would be like this my whole year. As time went on I started to get in to my routines, and the house, my room, my host family and everything else. And after a little more than a month I felt so at home.
And thinking of how it was in the beginning now is so weird. I could not have asked for a better host family. This is truly my second home, and I feel so safe. It really is true what the organizations tell you before you leave, the most important thing is the host family, because honestly, even if this year would be crap (in school, and other sparetime) I wouldn't even care, because I have the best host family you can imagine and thanks to them this will be the best year of my life, and I am forever grateful to them for that.
So that I've been here for three months is kind of crazy. A little less than a third of my year has passed and I will do everything in my power to enjoy these last 7 months to the fullest.

Thank you to everyone who made this possible, I love you all.
Here is a collage of some pictures that shows a few moments from these amazing three months.

Ha det gött! (The reason I wrote this in English is because I started it in my sixth hour and I only had the american keyboard, and now all the non-swedish knowing people can read it!)

Kulturkrocken som är mycket svårare än vad jag trodde var möjligt

Tänkte berätta en grej som verkligen dragit ner mig väldigt mycket senaste tiden och gjort mig väldigt upprörd fler gånger ön vad jag kan räkna åpå mina händer och tår sen jag kom hit.

Det började ungefär två veckor in på High School och jag satt och pratade med en kompis på lunchen och hon sa något om att hennes pappa hade spankat henne (detta var i förbifarten i en berättelse). Jag blev helt chockad och började halvt skratta. Lät ju som att läsa en bok skriven på typ mitten av 1900-talet, men ne här sitter jag med en vanlig tonåring och året är 2015 och hon berättar om när hon blev smiskad som barn. Detta blev alltså olaglgt i sverige 1979, 36 år sedan. Min chock gjorde att jag bara rent ut sa vad jag täkte vilket var, skämtar du? Ho blev lika chockad som jag. "Vad menar du?" sa hon. "Blev du slagen som barn?" frågade jag fortfarande lika chockad. Detta fick istället henne att skratta och ho sa något i stil med "självklart". Jag berättade då att det är olagligt i sverige sen 80-talet och detta fick henne att skratta ännu mer och så sade hon "Haha, so if you do something bad in Sweden do your parents just say, Don´t do it again, and that´s it? (när hon sa detta gjorde hon så där med pekfingret, typ ajja bajja). Jag sa att ah typ så, eller man kan ju få andra konsekvenser, som utegångsförbud, indrag av pengar, någon syssla eller liknand men att det inte heller alls är vanligt där jag bor, bara faktum att man blir utskälld av sin förälder är nog. Hon tyckte detta var jättekul och fortsatte förlöjliga sverigeför det. Detta var första gången jag stötte på detta och självklart gjorde det mig upprörd och lite rädd, för jag har läst massor om att det inte hjälper att slå sina barn i längden. Trodde dock att detta kanske bara var hon och hennes familj. Men småsaker som hänt/sagts sen dess och speciellt senaste två veckorna har fått mig att inse at detta är vääldigt normalt här, hade t.ex. en kille idag som sa att i USA är det lite som att mata sitt barn, det bara är så, det är något du gör. Samma kille berättade även att när han blev smiskad av sin pappa fick han gå och välja ut en"pinne" han ville blii smiskad med, och han beskrev för mig för och nackdelar med de olika tjocklekarna och storlekarna. Helt ärligt ville jag bara spy och det sa jag till honom,och han är nog den första här som sagt att han förstår varför, att det är en självklarhet för honom men han förstår att det måste vara jättekonstigt för mig.

Sen sa han något i stil med att han inte förstår hur vi i Sverige inte slår våra barn, skolan är inte superstrikt, svära är inte en jätte stor deal osv, och ändå är vi liksom bra människoroch respekterar våra föräldrar. Ville bara skrika ut att det är för att inget av den skiten fakiskt hjälper, sa det dock lite mer polite. Var väldigt upprörd vid denna punkten och tro mig jag kunde fortsätta i evigheter. Skickade faktiskt precis en artikel till honom om nackdelar med att slå barn, till mitt försvar så sa han dock att han var intresserad av nackdelarna.

Finns inget jag kan göra åt det heller. I Sverige argumenterar jag väldigt mycket ch jjag älskar det och att hålla tyst här borta får mig verkligen inte att må bra. Men så fort man tar upp det börjar förlöjligandet..

Detta är en av de två sakerna som verkligen stör mig här borta. Men detta är definitivt den största grejen och det är inte heller något jag kan acceptera. De sa innan vi kom hit att inget är fel bara annorunda, men helt ärligt, barnaga är fel på alla möjliga håll och vis och det gör mig grymt upprörd hur många barn som blir misshandlade (för det är vad jag kallar det) varje dag. Läste att 2/3 av amerikaner anser det helt okej att slå sina barn för att disciplinera de. 

Jag vill bara spy när jag tänkerpå det. Gör mig grymt upprörd. Och det är verkligen den största kulturkrocken någonsin och jag vet aldrig om det kommer sluta chockera mig så fort någon pratar om det eller gör det, men ärligt talat så tror jag inte det. Detta är inetsat i mig galet mycket. Att slå någon/använda våld för att disciplinera är aldrig en lösning. VÅLD ÄR ALDRIG EN LÖSNING och jag vet åtminstonde ett land som verkligen måste inse det.

Tro inte detta är en stor klagan på mitt år, har det grymt här borta, men behövde verkligen skriva av mig på detta ämnet.

Och vill bara avsluta med att säga: If you are an american reading this please don't get too offended. I love your country and I live in it for a reason, but this is so absurd to me I just had to write about it. I know you grew up here and it's normal. I didn't write this to be mean, I just needed to express my feelings, and I'm sorry if I hurt yours. 

Halloween (Pictures and text)

Min första amerikanska halloween var grym!

Den började rätt tidigt då vi var tvungna att göra huset redo för halloween. Vi gick även och la oss sent dagen innann för vi gjorde trick or treat bags ch bakade lite saker för halloweenpartyt som vi hade på lördagen mellan 12 och 3. Tror det var ungefär 30 människor här på halloweenfesten. Bjöd även in en del utbytesstudenter så det var superkul att hänga med de.

Iallafall, vi vaknade relativt tidigt för att göra iordning nedervånigen för fest och även laga lite mat. Tack och lov hade viknytkalas så alla tog med sig något trevligt så det fanns sjuuuukt mycket mat. Vi dekorerade (för harregud ni anar inte hur mycket halloweendekorationer denna familj har..) hela nedervåningenn och lite efter 12 började folk droppa in. Vi hade lite olika lekar, en där man skulle äta en muffins från en tråd som hängde från en pinne utan att använda händer, säckhoppning, trebensrace (man knyter ihop två människors ena fot så de sammanlagt har tre ben attspringa med, kan såga att jag och den kinesiska utbytesstudenten failade totalt...), när man ska få tag i ett äpple med munnen från en stor skål (???? vad heter det på svenska...??) och även en skattjakt när man skulle ta bilder på vissa saker här i vårt område, denna leken var bara för de äldre barnen.

Overall så var det iallafall en grymt kul halloweenfest.

Efter halloweenfesten så stannade några familjemedlemmar och även Abdul (Lebanon) och vi visited lite. Sedan var det dags för trick or treat. Simone hade aldrig gjort detta så först gick vi med tvillingarna, men sen blev de grininga och trötta så jag Simone, Abdul och Megan gick själva i ungefär en halvtimme. Jag tog bara några peanut butter cups från de som hade. Men det var supercoolt iallafall för man fick se allas halloweendekorationer, och harregud det är sååå mycket störrre i USA.

Efter att vi blev upplockadde från detta äventyr åkte vi till nästa, nämligen the haunted forest, som hade temat Malice in Wonderland. Det var jag, Simone, Abdul, Megan, Margie och Rhia. Det var mörkt när vi kom dit, klockan var nog runt 7 eller 8. Vi kom dit, parkerade och sen fick man åka på ett släp till själva the haunted forest. Väl där fick man köpa sin biljett och folk gick redan där runt och skrämde en med fejkmotorsågar och allt. Jag, Abdul och Simone köpte varm choklad och donuts. Bästa varma choklaaden jag någonsin haft, och donutsen var helt nygjorda så de var varma och heeelt underbara. Sedan var det vår tur att gå in, jag gick och höll Megan i armen med Rhia och Margie framför oss och Abdul och Simone bakom. Och jag skrek otroligt mycket och var superrädd, MEN det var otroligt coolt för att temat var malice in wonderland. Det var grymt coolt, med katten, larven, korten, drottningen, tebjudningen och kanin och allt annat från filmen. Grymt bra gjort. Imitten var det en labyrint som var kolsvart och jag gömde mig i Margies hår (som tydligen hade svart hårspray i sig för när vi kom hem och in i ljuset skrattade alla åt mig för jag såg helt sotig ut i ansiktet haha..). Men det var iallafall väldigt värt det. Sedan kom vi hem, åt lite halloweengodis och sen gick och lade oss efter en helt underbar dag. Hade en grym första amerikanska halloween. Kunde inte vara mer nöjd.

Bilderna ar verkligen i fel ordning,,,

Witchfingers som gjorddes dagen innan, pretzels doppade i vit gron choklad med mandelspan

Vara drinks,, jag gjorde mumierna!! (Juice)

Me and Simone

Me and Mila

En valdigt liten del av bordet med mat pa

Utbytesstudenter! (och en amerikan!)

Trck or Treat bags

Fotoskattjakten

Frosting aktivitet

Me and Peter Pan (Grady)

Tva valdigt daliga bilder pa ett grymt bra dekorerat hus

Me, Abdul and Simone

Simone och Megan trick or treating

Grymt bra dekorerat hur, pa gransen till valdigt laskigt

Deras entre

efter the haunted forest, syns inte riktigt hur svartsotig jag faktiskt ar

Basta pumporna

Veterans Day

Så igår var det veterans day och vi var lediga från skolan. Veterans day innebär att man ska tänka och tacka alla som har served in the army, både de som gör det nu, de som har gjort det, och de som dog under sin tid där och served sitt land.

Dagen innan hade vi en veterans day assembly, vilken var supertråkig, enligt alla, för det var tre människor som pratade i typ 15 min var om inbördeskriget och den amerikanska revolutionen. Folk sa att de andra åren varit såå mycket bättre, med musik och berättelser från människor som faktiskt har varit eller är med i armén.

Eftersom det var veterans day pratades det mycket om det på tv och allt, och dagen innan bväldigt mycket i skolan. Jag från lilla sverige hade det rätt så svårt med att genuint fira denna dag. Försökte bara hela dagen i skolan undvika frågor om det eller att uttrycka mina åsikter, för jag har märkt att vissa saker upprör mer än andra här borta och detta ärett ämne jag nog gör bättre i att bara hålla tyst om. Så det gjorde jag. Men jag kan säga att det var massa saker de två dagarna som gjorde mig upprörd.

Men jag accepterar samtidigt deras åsikt, och det är en del av kulturen här, men ibland är det bara lite svårt.

Ville bara berätta lite om veterans day och jag klagar inte, det var en ledig dag från skolan så jag ärnöjd och glad. Spenderade dagen med Megan och Ingrid, bakade kakor och kollade på film och bara pratade. Så hade det väldigt bra iallafall!

Ha det gött!

Pumpkin Carving and the Pumpkin Patch (Minifotobomb)

Okej, så i detta inlägget ska jag skriva om dagen vi åkte till the pumpkin patch, valde våra pumpor och sen carved de, kommer inte ihåg vad det heter på svenska, finns det ens ett ord....

(Tänkte först även skriva om Halloween här, men det blev alldlles för långt, men lovar, Halloween kommer!)

Så för två veckor sedan bar det av till det pumpkin patch. Det är alltså där alla pumpor växer. De har även andra aktiviteter såsom minizoo för barnen (och natalie) att klappa små djurbebisar, en cornmaze (majslabyrint), photobooth och lite annat smått och gott. Där jag var hade de även ett litet minitivoli. Vi kom dit relativt tidigt eftersom tvillingarna behover naps under dagen. Så tror vi var där 10, detta var alltså på en söndag, veckan innan halloween. Vi kom dit, gick in i en affär som låg i ansluting till själva pumpkin patchen. Där hade de superfancy choklad och massa sylt och så. Chokladen där var faktiskt okej för omväxlingens skull här i USA! De hade även den danska marmeladen soom vi brukade ha hemma väldigt ofta för några år sedan, kommer inte ihåg märket men ni vet den danska väldigt vanliga marmeladen som finns överallt i sverige. De hade även maple bacon choklad,för maple bacon är en oväntat väldigt popuulär smak i detta and, eller ah iallafall i Washington och Idaho.

Efter det gick vi in till the pumpkin patch o först gjorde vi the corn maze. Detta var första gången jag gjorde detta. Har dock gjort labyrinter på en nöjespark i Danmark, men aldrig på ett majsfält. Ni som känner mig vet hur otroligt dåligt tålamod jag har. Well, det märktesverkligen dennna dagen i the corn maze. först och främst gick vi alla in som en grupp (förutom Simone som började springa för han ville vinna..). Och juste, det var inte bara min värdfamilj med på the pumpkin patch, utan det var också två av mina värdföräldrars döttrar och deras familjer. Men alla är så himla underbara så det var superkul. Iallafall, vi gick i the corn maze i en grupp och de lät de yngsta (2-åringarna) leda vägen, vilket var helt okej i början, men efter ett par tusen cirklarr snapade mitt tålamod haha och jag började visa vägen. Vid denna tiden hade dock hälften av vår grupp försvunnit. Självlart kunde inte jag heller hitta vägen o nu hade det gått säkert 20 min och min grupp började gena där folk hade trampat igenom labyrinten, meen jag vägrade att fuska så gick den riktiga vägen och någraminuter senare var jag FINALLY ute. Dock var jag sist och hade typ 4 missade samtal från minn värdfamilj och simone som undrade vad jag höllpå med. Sååå det är storyn om min första corn maze. Det var iallafall superkul.

Efter detta gick vi till the petting zoo och de hade cirka 10 underbart söta djurungar. Grisar, getter, kaniner. kalv och lamm. Så himla söta. Speciellt kalven, ååh. 

Sedan åkte vi the hayride (vilket är en traktor med ett flak med ett antal höbalar som man sitter på i) ner till the pumpkin ptach. Och jag skojar inte, det var giiigantiskt. Har någrabilder men man ser int ens allt för det var rätt utspritt. Men det fanns flera hundra om inte flera tusen pumpor. För mig och simone, eftersom det var vår första gång tog det ett tag att hitta en bra pumpa (Visste inte ens riktigt vad en bra pumpa var..), men till slut hittade alla bra pumpor och vi tog the hayride tillbaks till där vi kom ifrån. Efter detta åkte vi hem till Kims hus, (en av mina värdföräldrars dotter), där hon, hennes dotter och hennes man hade förberett lunch (eftersom att klockan nu var lite eftter 12). Det var supergod lunch (fanns KÖTTBUlLAR I BBQ SÅS SÅ HIMLA GOTT) så det njöt jag av. 

Efter detta var det dags att carve the pumpkins. Hade ingen aning vad jag ville göra, men hade skämtat med min värdfamilj om att göra en Taylor Swift pumpa eftersom jag är lite halvt obsessed. Alla där visste om mitt Taylor addiction och sa att jag faktiskt boorde göra en Tayorpumpa. Såå jag gick in på deras dator och skrev ut en Taylor Swift pumpa-mall. Jag var väldigt excited and at this point togs även en glasstårta fram så där satt vi och gjorde vårapumpor och åt underbart god glasstårta. Måste säga att jag var gryyyymt nöjd med resultatet. Detta var alltså min första pumpa någonsin och den turned out helt perfekt. Alla sa först att det inte riktigt såg ut som Taylor, men när vi satte ett ljus i den på kvällen var alla superimponerade så jag var väldigt stolt- Visade även folk och lärare i skolan och alla var väldigt imponerade och sa att detta måste varit supersvårt. Såå, är väldigt stolt.

Efter detta åkte faktiskt jag, Simone och Megan (Kims dotter) till the trampoline park md någa andra utbytesstudenter och vi hade superkul, men det var gryyyyyymt jobbigt. De hade ett rum fullt med studsmattor, sen hade de några pits med såna där skumgummigrejer i, ch det var superkul, men harregud vad svårt det var att ta sig upp igen..., och sen hade de ett dodgebollrum. Hade iallafall en grym  söndag.

Är så glad för allt min värdfamilj låter mig uppleva. Denna pumpkin carving traditionen har de haft i flera år och jag är så glad att jag fick vara en del av den, och jag hoppas att jag kan komma tillbaks något år och vara med igen. Är även så taggad på alla de kommande traditionerna jag får vara en del av, som, jul, black friday, osv.

Okej, detta blev ett långt inlägg så grattis till dig om duu fortfarande är kvar! Inlägg om Halloween kommer upp snart!

Samsta bilden ever, men har ar marmeladen jag pratade om

Ingangen till the corn maze och Simone

Tva bilder fran the pumpkin patch

Fin selfie..

Valdigt sant

Jag och min alskade pumpa

Alla pumpor vi kopte..

Pumporna gjore av Margie och mina vardforaldrar

Min perfekta pumpa

Ett litet collage med alla steg..

Bild from the making

Bild innan the corn maze, fran vanster,, uppifran och ner: Kyle, Grady, Megan, Emmy, Simone, Kay, Riley, Clayton, Jag, Ray, Mikey, Margie och Mila

Ha det gött!