Thanksgiving

I torsdags var det alltså thanksgiving. På onsdagen när jag kom hem från skolan bakade jag, Margie och min värdmamma pajer, pumpkin pies och en peanut butter cup pie som var såååå sjuukt otrooligt god. Jag gick och lade mig väldigt exalterad för att dagen efter faktiskt på riktigt fira thanksgiving för första gången i mitt liv. Något hände dock under natten som jag tänkte berätta om någon gång snart för känner att jag måste få ut det. Det drog iallafall ner hela mitt humör inför thanksgiving, meeen jag shaked it off och vaknade runt 9-10- När jag gick upp hade precis Margie, Jim and Rhia, och Sydney kommit så scialiserade lite med de. Bara en kort stund senare kom Kay och Riley med all reklam inför black friday (och det var enorma högar kan jag säga..). Vi satte oss med varsin hög vid middagsbordet och skrev på en lista alla saker vi var intresserade av och vilken tid affären som hade sakerna öppnade. Tydligen så börjar black friday redan på torsdagskvällen runt 5-7. Det brukade öppna klockan 4 på morgonen på fredagen men för varje år har de öppnat tidigare och tidigare. Vi skrev iallafall listor och satt och kollade igenom alla deals. Fred Meyer hade special deals fram till noon så jag, Rhia och Margie åkte dit och köpte lite grejer. Jag köpte bland annat en ny Taylor Swift parfym (ja, det var nödvändigt..) i ett sånt paket med en lotion på köpet för bara 18 dollar. Pretty good.

Vi åkte sedan hem och klockan var väl runt ett-halv två och det var äntligen dags för thanksgiving dinner. Innan vi fick äta gick vi runt bordet och alla sa var de var tacksamma för och det var himla trevligt. Efter dett var det bara att hugga in, och det fanns såå mycket god mat. Sötpotatis i någon brun socker sås med marshmallows på toppen, strawbery jello, mashed potatoes, kalkon och stuffing, tranbärssås med mera som jag inte kommer ihåg. Var iallafall himla mysigt och väldigt gott.

Efter det plockade vi undan och fortsatte kolla alla black friiday annonser. Efter ett tag åt vi våra grymt goda pajer. Ni anar inte hur mätt jag var at this point. Klockan 4 gav vi oss av på black "friday" shopping. Vi köade inteutanför affärer (förutom toys r us) så det var inte supergalet. Dock på JCPenny var det sjukt crowded. De hade massa skor för bara 20 dolllar så köpte ett par, men harregud knappt så man kom fram. Vi åkte runt till sjukt många affärer och kom till slut hem runt halv 11 helt utmattade med otroligt många påsar. 

Hade en sjukt grym thanksgving. Ingen aning vad jag skulle göra utan min familj här. Så glad att de existerar.

Three months

Today I've been here for three months which is kind of crazy..
I remember the day I left, and said bye to my family and Linnea on the airport in Gothenburg. I was crying so much. I could barely see anything and I couldn't focus at all. Everything was a blur. I saw my mom waving to me as I was hugging my sisters and Linnea and it didn't feel real. Not a single bit real. I went through security, totally forgetting to put liquids in bags (Thank god I was in Sweden though, because they didn't care) and I didn't know what to do or where to go because I don't even remember last time I flew. Somehow I found my way and I was crying so much, I just wanted to go back, I knew my family was there just a few hundred meters away. I've never done anything harder than that. The fact that I had to fly all alone to Stockholm didn't make it better. I cried the whole way on the plane, which was only an hour though. the man next to me had a daughter that was in America as an au pair so we talked about that and he tried to make me calm down. He was really nice and I'm so glad he sat next to me. Funny though how nice people are when you're crying.
When I came to Stockholm I had to wait for an hour for Klara and a STS staff member. It was horrible. I just wanted to call my mom or a friend but I couldn't because I knew it would just make everything even worse and I would panic. Instead of calling someone at home I called Carl that I had only been talking to for a few years. Let me tell you that was such a good decision. It helped so much and I am forever grateful for that phone call. (Thank you Carl, you're amazing). After an hour they came and we hung up. I was so glad I was starting this year long trip with Klara who I've known since last october. she was the first exchange student I found on internet and the first one I started talking to, and I am so happy we got the same departure date.
Everything felt so unreal. I didn't cry more during the flights though, and I didn't cry the whole 5 days in NY. Everything still fet so unreal though, like I would be home in a couple of days again. After 5 days we said bye to each other and we flew to our host families. At the denver airport (where me and Ingrid had to wait for 4 hours) I called Linnea and I was so scared. I felt so small. What was I doing here all alone in this huge country. Somehow I made it and we finally arrived in Pasco where our host families were waiting. I knew I was gonna live with them for 10 months and I knew his city I had just flown over would be my home for the next 10 months, but everything was so unreal. I was truly in denial. Especially when we came to the house. Don't take this wring though, I really liked my host family from the beginning, but I came here late, I was really tired and everything just felt so wrong. I just wanted to go back home. Now. This was not my home. This was not my room. This was not my routines. I woke up every day with a lot of homesickness for at least three weeks, and I was so scared that it would be like this my whole year. As time went on I started to get in to my routines, and the house, my room, my host family and everything else. And after a little more than a month I felt so at home.
And thinking of how it was in the beginning now is so weird. I could not have asked for a better host family. This is truly my second home, and I feel so safe. It really is true what the organizations tell you before you leave, the most important thing is the host family, because honestly, even if this year would be crap (in school, and other sparetime) I wouldn't even care, because I have the best host family you can imagine and thanks to them this will be the best year of my life, and I am forever grateful to them for that.
So that I've been here for three months is kind of crazy. A little less than a third of my year has passed and I will do everything in my power to enjoy these last 7 months to the fullest.

Thank you to everyone who made this possible, I love you all.
Here is a collage of some pictures that shows a few moments from these amazing three months.

Ha det gött! (The reason I wrote this in English is because I started it in my sixth hour and I only had the american keyboard, and now all the non-swedish knowing people can read it!)

Kulturkrocken som är mycket svårare än vad jag trodde var möjligt

Tänkte berätta en grej som verkligen dragit ner mig väldigt mycket senaste tiden och gjort mig väldigt upprörd fler gånger ön vad jag kan räkna åpå mina händer och tår sen jag kom hit.

Det började ungefär två veckor in på High School och jag satt och pratade med en kompis på lunchen och hon sa något om att hennes pappa hade spankat henne (detta var i förbifarten i en berättelse). Jag blev helt chockad och började halvt skratta. Lät ju som att läsa en bok skriven på typ mitten av 1900-talet, men ne här sitter jag med en vanlig tonåring och året är 2015 och hon berättar om när hon blev smiskad som barn. Detta blev alltså olaglgt i sverige 1979, 36 år sedan. Min chock gjorde att jag bara rent ut sa vad jag täkte vilket var, skämtar du? Ho blev lika chockad som jag. "Vad menar du?" sa hon. "Blev du slagen som barn?" frågade jag fortfarande lika chockad. Detta fick istället henne att skratta och ho sa något i stil med "självklart". Jag berättade då att det är olagligt i sverige sen 80-talet och detta fick henne att skratta ännu mer och så sade hon "Haha, so if you do something bad in Sweden do your parents just say, Don´t do it again, and that´s it? (när hon sa detta gjorde hon så där med pekfingret, typ ajja bajja). Jag sa att ah typ så, eller man kan ju få andra konsekvenser, som utegångsförbud, indrag av pengar, någon syssla eller liknand men att det inte heller alls är vanligt där jag bor, bara faktum att man blir utskälld av sin förälder är nog. Hon tyckte detta var jättekul och fortsatte förlöjliga sverigeför det. Detta var första gången jag stötte på detta och självklart gjorde det mig upprörd och lite rädd, för jag har läst massor om att det inte hjälper att slå sina barn i längden. Trodde dock att detta kanske bara var hon och hennes familj. Men småsaker som hänt/sagts sen dess och speciellt senaste två veckorna har fått mig att inse at detta är vääldigt normalt här, hade t.ex. en kille idag som sa att i USA är det lite som att mata sitt barn, det bara är så, det är något du gör. Samma kille berättade även att när han blev smiskad av sin pappa fick han gå och välja ut en"pinne" han ville blii smiskad med, och han beskrev för mig för och nackdelar med de olika tjocklekarna och storlekarna. Helt ärligt ville jag bara spy och det sa jag till honom,och han är nog den första här som sagt att han förstår varför, att det är en självklarhet för honom men han förstår att det måste vara jättekonstigt för mig.

Sen sa han något i stil med att han inte förstår hur vi i Sverige inte slår våra barn, skolan är inte superstrikt, svära är inte en jätte stor deal osv, och ändå är vi liksom bra människoroch respekterar våra föräldrar. Ville bara skrika ut att det är för att inget av den skiten fakiskt hjälper, sa det dock lite mer polite. Var väldigt upprörd vid denna punkten och tro mig jag kunde fortsätta i evigheter. Skickade faktiskt precis en artikel till honom om nackdelar med att slå barn, till mitt försvar så sa han dock att han var intresserad av nackdelarna.

Finns inget jag kan göra åt det heller. I Sverige argumenterar jag väldigt mycket ch jjag älskar det och att hålla tyst här borta får mig verkligen inte att må bra. Men så fort man tar upp det börjar förlöjligandet..

Detta är en av de två sakerna som verkligen stör mig här borta. Men detta är definitivt den största grejen och det är inte heller något jag kan acceptera. De sa innan vi kom hit att inget är fel bara annorunda, men helt ärligt, barnaga är fel på alla möjliga håll och vis och det gör mig grymt upprörd hur många barn som blir misshandlade (för det är vad jag kallar det) varje dag. Läste att 2/3 av amerikaner anser det helt okej att slå sina barn för att disciplinera de. 

Jag vill bara spy när jag tänkerpå det. Gör mig grymt upprörd. Och det är verkligen den största kulturkrocken någonsin och jag vet aldrig om det kommer sluta chockera mig så fort någon pratar om det eller gör det, men ärligt talat så tror jag inte det. Detta är inetsat i mig galet mycket. Att slå någon/använda våld för att disciplinera är aldrig en lösning. VÅLD ÄR ALDRIG EN LÖSNING och jag vet åtminstonde ett land som verkligen måste inse det.

Tro inte detta är en stor klagan på mitt år, har det grymt här borta, men behövde verkligen skriva av mig på detta ämnet.

Och vill bara avsluta med att säga: If you are an american reading this please don't get too offended. I love your country and I live in it for a reason, but this is so absurd to me I just had to write about it. I know you grew up here and it's normal. I didn't write this to be mean, I just needed to express my feelings, and I'm sorry if I hurt yours. 

Halloween (Pictures and text)

Min första amerikanska halloween var grym!

Den började rätt tidigt då vi var tvungna att göra huset redo för halloween. Vi gick även och la oss sent dagen innann för vi gjorde trick or treat bags ch bakade lite saker för halloweenpartyt som vi hade på lördagen mellan 12 och 3. Tror det var ungefär 30 människor här på halloweenfesten. Bjöd även in en del utbytesstudenter så det var superkul att hänga med de.

Iallafall, vi vaknade relativt tidigt för att göra iordning nedervånigen för fest och även laga lite mat. Tack och lov hade viknytkalas så alla tog med sig något trevligt så det fanns sjuuuukt mycket mat. Vi dekorerade (för harregud ni anar inte hur mycket halloweendekorationer denna familj har..) hela nedervåningenn och lite efter 12 började folk droppa in. Vi hade lite olika lekar, en där man skulle äta en muffins från en tråd som hängde från en pinne utan att använda händer, säckhoppning, trebensrace (man knyter ihop två människors ena fot så de sammanlagt har tre ben attspringa med, kan såga att jag och den kinesiska utbytesstudenten failade totalt...), när man ska få tag i ett äpple med munnen från en stor skål (???? vad heter det på svenska...??) och även en skattjakt när man skulle ta bilder på vissa saker här i vårt område, denna leken var bara för de äldre barnen.

Overall så var det iallafall en grymt kul halloweenfest.

Efter halloweenfesten så stannade några familjemedlemmar och även Abdul (Lebanon) och vi visited lite. Sedan var det dags för trick or treat. Simone hade aldrig gjort detta så först gick vi med tvillingarna, men sen blev de grininga och trötta så jag Simone, Abdul och Megan gick själva i ungefär en halvtimme. Jag tog bara några peanut butter cups från de som hade. Men det var supercoolt iallafall för man fick se allas halloweendekorationer, och harregud det är sååå mycket störrre i USA.

Efter att vi blev upplockadde från detta äventyr åkte vi till nästa, nämligen the haunted forest, som hade temat Malice in Wonderland. Det var jag, Simone, Abdul, Megan, Margie och Rhia. Det var mörkt när vi kom dit, klockan var nog runt 7 eller 8. Vi kom dit, parkerade och sen fick man åka på ett släp till själva the haunted forest. Väl där fick man köpa sin biljett och folk gick redan där runt och skrämde en med fejkmotorsågar och allt. Jag, Abdul och Simone köpte varm choklad och donuts. Bästa varma choklaaden jag någonsin haft, och donutsen var helt nygjorda så de var varma och heeelt underbara. Sedan var det vår tur att gå in, jag gick och höll Megan i armen med Rhia och Margie framför oss och Abdul och Simone bakom. Och jag skrek otroligt mycket och var superrädd, MEN det var otroligt coolt för att temat var malice in wonderland. Det var grymt coolt, med katten, larven, korten, drottningen, tebjudningen och kanin och allt annat från filmen. Grymt bra gjort. Imitten var det en labyrint som var kolsvart och jag gömde mig i Margies hår (som tydligen hade svart hårspray i sig för när vi kom hem och in i ljuset skrattade alla åt mig för jag såg helt sotig ut i ansiktet haha..). Men det var iallafall väldigt värt det. Sedan kom vi hem, åt lite halloweengodis och sen gick och lade oss efter en helt underbar dag. Hade en grym första amerikanska halloween. Kunde inte vara mer nöjd.

Bilderna ar verkligen i fel ordning,,,

Witchfingers som gjorddes dagen innan, pretzels doppade i vit gron choklad med mandelspan

Vara drinks,, jag gjorde mumierna!! (Juice)

Me and Simone

Me and Mila

En valdigt liten del av bordet med mat pa

Utbytesstudenter! (och en amerikan!)

Trck or Treat bags

Fotoskattjakten

Frosting aktivitet

Me and Peter Pan (Grady)

Tva valdigt daliga bilder pa ett grymt bra dekorerat hus

Me, Abdul and Simone

Simone och Megan trick or treating

Grymt bra dekorerat hur, pa gransen till valdigt laskigt

Deras entre

efter the haunted forest, syns inte riktigt hur svartsotig jag faktiskt ar

Basta pumporna

Veterans Day

Så igår var det veterans day och vi var lediga från skolan. Veterans day innebär att man ska tänka och tacka alla som har served in the army, både de som gör det nu, de som har gjort det, och de som dog under sin tid där och served sitt land.

Dagen innan hade vi en veterans day assembly, vilken var supertråkig, enligt alla, för det var tre människor som pratade i typ 15 min var om inbördeskriget och den amerikanska revolutionen. Folk sa att de andra åren varit såå mycket bättre, med musik och berättelser från människor som faktiskt har varit eller är med i armén.

Eftersom det var veterans day pratades det mycket om det på tv och allt, och dagen innan bväldigt mycket i skolan. Jag från lilla sverige hade det rätt så svårt med att genuint fira denna dag. Försökte bara hela dagen i skolan undvika frågor om det eller att uttrycka mina åsikter, för jag har märkt att vissa saker upprör mer än andra här borta och detta ärett ämne jag nog gör bättre i att bara hålla tyst om. Så det gjorde jag. Men jag kan säga att det var massa saker de två dagarna som gjorde mig upprörd.

Men jag accepterar samtidigt deras åsikt, och det är en del av kulturen här, men ibland är det bara lite svårt.

Ville bara berätta lite om veterans day och jag klagar inte, det var en ledig dag från skolan så jag ärnöjd och glad. Spenderade dagen med Megan och Ingrid, bakade kakor och kollade på film och bara pratade. Så hade det väldigt bra iallafall!

Ha det gött!

Pumpkin Carving and the Pumpkin Patch (Minifotobomb)

Okej, så i detta inlägget ska jag skriva om dagen vi åkte till the pumpkin patch, valde våra pumpor och sen carved de, kommer inte ihåg vad det heter på svenska, finns det ens ett ord....

(Tänkte först även skriva om Halloween här, men det blev alldlles för långt, men lovar, Halloween kommer!)

Så för två veckor sedan bar det av till det pumpkin patch. Det är alltså där alla pumpor växer. De har även andra aktiviteter såsom minizoo för barnen (och natalie) att klappa små djurbebisar, en cornmaze (majslabyrint), photobooth och lite annat smått och gott. Där jag var hade de även ett litet minitivoli. Vi kom dit relativt tidigt eftersom tvillingarna behover naps under dagen. Så tror vi var där 10, detta var alltså på en söndag, veckan innan halloween. Vi kom dit, gick in i en affär som låg i ansluting till själva pumpkin patchen. Där hade de superfancy choklad och massa sylt och så. Chokladen där var faktiskt okej för omväxlingens skull här i USA! De hade även den danska marmeladen soom vi brukade ha hemma väldigt ofta för några år sedan, kommer inte ihåg märket men ni vet den danska väldigt vanliga marmeladen som finns överallt i sverige. De hade även maple bacon choklad,för maple bacon är en oväntat väldigt popuulär smak i detta and, eller ah iallafall i Washington och Idaho.

Efter det gick vi in till the pumpkin patch o först gjorde vi the corn maze. Detta var första gången jag gjorde detta. Har dock gjort labyrinter på en nöjespark i Danmark, men aldrig på ett majsfält. Ni som känner mig vet hur otroligt dåligt tålamod jag har. Well, det märktesverkligen dennna dagen i the corn maze. först och främst gick vi alla in som en grupp (förutom Simone som började springa för han ville vinna..). Och juste, det var inte bara min värdfamilj med på the pumpkin patch, utan det var också två av mina värdföräldrars döttrar och deras familjer. Men alla är så himla underbara så det var superkul. Iallafall, vi gick i the corn maze i en grupp och de lät de yngsta (2-åringarna) leda vägen, vilket var helt okej i början, men efter ett par tusen cirklarr snapade mitt tålamod haha och jag började visa vägen. Vid denna tiden hade dock hälften av vår grupp försvunnit. Självlart kunde inte jag heller hitta vägen o nu hade det gått säkert 20 min och min grupp började gena där folk hade trampat igenom labyrinten, meen jag vägrade att fuska så gick den riktiga vägen och någraminuter senare var jag FINALLY ute. Dock var jag sist och hade typ 4 missade samtal från minn värdfamilj och simone som undrade vad jag höllpå med. Sååå det är storyn om min första corn maze. Det var iallafall superkul.

Efter detta gick vi till the petting zoo och de hade cirka 10 underbart söta djurungar. Grisar, getter, kaniner. kalv och lamm. Så himla söta. Speciellt kalven, ååh. 

Sedan åkte vi the hayride (vilket är en traktor med ett flak med ett antal höbalar som man sitter på i) ner till the pumpkin ptach. Och jag skojar inte, det var giiigantiskt. Har någrabilder men man ser int ens allt för det var rätt utspritt. Men det fanns flera hundra om inte flera tusen pumpor. För mig och simone, eftersom det var vår första gång tog det ett tag att hitta en bra pumpa (Visste inte ens riktigt vad en bra pumpa var..), men till slut hittade alla bra pumpor och vi tog the hayride tillbaks till där vi kom ifrån. Efter detta åkte vi hem till Kims hus, (en av mina värdföräldrars dotter), där hon, hennes dotter och hennes man hade förberett lunch (eftersom att klockan nu var lite eftter 12). Det var supergod lunch (fanns KÖTTBUlLAR I BBQ SÅS SÅ HIMLA GOTT) så det njöt jag av. 

Efter detta var det dags att carve the pumpkins. Hade ingen aning vad jag ville göra, men hade skämtat med min värdfamilj om att göra en Taylor Swift pumpa eftersom jag är lite halvt obsessed. Alla där visste om mitt Taylor addiction och sa att jag faktiskt boorde göra en Tayorpumpa. Såå jag gick in på deras dator och skrev ut en Taylor Swift pumpa-mall. Jag var väldigt excited and at this point togs även en glasstårta fram så där satt vi och gjorde vårapumpor och åt underbart god glasstårta. Måste säga att jag var gryyyymt nöjd med resultatet. Detta var alltså min första pumpa någonsin och den turned out helt perfekt. Alla sa först att det inte riktigt såg ut som Taylor, men när vi satte ett ljus i den på kvällen var alla superimponerade så jag var väldigt stolt- Visade även folk och lärare i skolan och alla var väldigt imponerade och sa att detta måste varit supersvårt. Såå, är väldigt stolt.

Efter detta åkte faktiskt jag, Simone och Megan (Kims dotter) till the trampoline park md någa andra utbytesstudenter och vi hade superkul, men det var gryyyyyymt jobbigt. De hade ett rum fullt med studsmattor, sen hade de några pits med såna där skumgummigrejer i, ch det var superkul, men harregud vad svårt det var att ta sig upp igen..., och sen hade de ett dodgebollrum. Hade iallafall en grym  söndag.

Är så glad för allt min värdfamilj låter mig uppleva. Denna pumpkin carving traditionen har de haft i flera år och jag är så glad att jag fick vara en del av den, och jag hoppas att jag kan komma tillbaks något år och vara med igen. Är även så taggad på alla de kommande traditionerna jag får vara en del av, som, jul, black friday, osv.

Okej, detta blev ett långt inlägg så grattis till dig om duu fortfarande är kvar! Inlägg om Halloween kommer upp snart!

Samsta bilden ever, men har ar marmeladen jag pratade om

Ingangen till the corn maze och Simone

Tva bilder fran the pumpkin patch

Fin selfie..

Valdigt sant

Jag och min alskade pumpa

Alla pumpor vi kopte..

Pumporna gjore av Margie och mina vardforaldrar

Min perfekta pumpa

Ett litet collage med alla steg..

Bild from the making

Bild innan the corn maze, fran vanster,, uppifran och ner: Kyle, Grady, Megan, Emmy, Simone, Kay, Riley, Clayton, Jag, Ray, Mikey, Margie och Mila

Ha det gött!