Men IDAG fick jag detta efterlängtade mejlet från Petter på STS:
Blev så såååå glad. Jag kan alltså när som helst få värdfamilj nu. Så nu är den eviga väntan igång.
Passande nog dock så fick jag detta mejlet när jag och mamma satt på Landvetter flygplats och fikade. Jag blev så otroligt glad att mamma tog med mig till Landvetter, för för några månader sedan tvingade jag henne dit för att jag inte riktigt visste hur det såg ut och jag ville kolla vad man skulle säga hejdå till sin familj och så. Jag ville även kolla på folk, för det bara är något med flygplatser, helt underbart.
Iallafall så smsade mamma imorse och frågade om jag ville att hon skulle hämta mig vid skolan så vi kunde ta en fika på Landvetter för att sedan åka hem (låt mig påpeka att detta är vääärldens omväg). Hon vet hur otroligt mycket jag älskar att vara där så det gjorde mig så glad. Vet inte hur jag ska klara mig utan henne. Vi satt iallafall på ett café på flygplatsen och kollade människor, vet inte hur många gånger jag började gråta och mamma fick tårar i ögonen eftersom hon inte vill gråta framför mig.
Men det var inte tårar av sorg, det var mer lyckotårar för jag insåg att detta händer verkligen. Om tidigast 5 månader och 4 dagar bär det av. Och jag förstår inte vad som händer.Men samtidigt är jag så glad att det inte ens går att beskriva. Och när vi satt där på caféet och pratade så tog jag upp mobilen och typ skrek av lycka när jag såg att min ansökan är i USA.
Ska försöka skriva lite mer om mina tankar och så, för det är väldigt mycket av det nu. Både utbytesåret och hela grejen med att alla blir vuxna och harregud jag är inte 15 längre. Men det blir ett annat inlägg om det.
Nu är jag taggad på att köpa resväska :D
(JAG KAN FÅ VÄRDFAMILJ NÄR SOM HELST NU, OM EN VECKA ELLER OM FLERA MÅNADER, NÄR SOM HELST, VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ, JAG ÄR SÅ GLAD)
Rulltrappan där jag kommer behöva säga hejdå till min familj om cirka 6 månader. Hjälp. Så exalterad, men lite rädd, väldigt haha... |
Ha det gött!