Flygövning avklarad!

Okej, så alldelles strax blev visst nio dagar, jag är verkligen inte duktig på det här, och på grund av det så lägger jag upp detta inlägget imon och sen lägger in två tidsinställda för imorgon och tisdag som ska handla om köpenhamn och de senaste dagarna och jag var även på en utbytesträff på lovet som jag tänkte skriva lite om :)
Men nu tänkte jag skriva om min hemska men trevliga flygresa. Som ni kanske förstår så överlevde jag iallafall.
Jag är otroligt glad att första flygplatsen jag flög ifrån ensam i mitt liv var en sådan liten som visbys, för harregud vad liten den var. Men som sagt det var otroligt skönt för jag hade dött om jag på all min nervositet även skulle behöva hitta på en stor flygplats, så det var superskönt. Incheckning och säkerhetskontroll gick superbra och sedan kom jag in i rummet med alla gater och harregud vad jag grät. skämdes. Men när jag sa hejdå till familjen innan jag gick in i säkerhetskontrollen så bara brast det. Började tänka på min resa till USA, för nu sa jag hejdå ses på fredag (det var då måndag), men när jag åker till USA är det mer hejdå ses om minst 10 månader och när jag insåg det fick jag panik och jag grät sååå mycket. Men jag ringde till en kompis när jag kom in i rummet där alla gater fanns (då förstår ni hur litet det var, ETT rum för alla FYRA gater).
Ungefär 5 minuter innan flyget skulle gå säger de i högtalarna att flyget mot Göteborg fortfarande står kvar i Bromma och har alltså inte lyft än. Och jag var redan supernervös och nu fick jag ännu mer tid till det, wonderful.. Pratade med Linnéa tills flyget kom iallafall, 30 minuter sent.
Flyget var dessutom sååååå otroligt litet, vilket kanske är standard på inrikesflyg, men det var iallafall två säten på varje sida.
Jag fick ändå sitta ensam så det var också väldigt skönt, men fyfan hade fått tuggummi av mamma för att tugga när vi lyfte och landade och harrejävlar vad jag tuggade på det tuggummit, har aldrig tuggat något så febrilt.
Kan ju inte säga att jag en enda gång under den timmens flygning slappnade av. Jag satt och kollade ut (det var mörkt så det var svincoolt) hela tiden och fick panik när människor sov, HUR KAN NI SOVA VI KAN STÖRTA NÄR SOM HELST var en återkommande paniktanke. Den som sitter vid mig på flyget till USA tycker jag synd om kan jag ju säga.
Vi landade iallafall till slut och jag följde strömmen på landvetter och jag grät av stolthet när jag gick av, för jag hade förfan flygit helt själv och jag kommer inte ihåg senast jag flyg. Superstolta jag ringde till mamma och letade samtidigt upp biljettmaskin till flygbussarna och det gick bra och sen åkte jag hem till Linnéa för att dagen efter åka till Köpenhamn som jag kommer skriva mer om i nästa inlägg :D

Att flyga satte igång sååå mycket tankar, ännu mer för att jag var helt ensam också. Jag insåg hur läskigt det verkligen kommer att vara när jag beger mig till USA, men jag insåg även hur otroligt jävla stolt och glad jag kommer vara när jag landar i drömmarnas land. Fy vad taggad jag blev!

Sånt himla miniplan flög jag

Dåliga men obligatoriska flybilder

Försökte ta obligatorisk selfie, men ni ser rädslan haha.

Ha det gött!