Så detta skrev jag förra veckan men lade aldrig upp det, men gör det nu. Vill bara säga att jag vet att detta kan låta superelakt mot amerikanare o deras land, MEN jag har flyttat till ett helt annat land o det är OKEJ att jag inte är okej med allt, jag får klaga. Jag växte upp i Sverige o vissa åsikter, normer o värderingar från det landet kommer finnas i mig för alltid.
Detta betyder inte att jag hatar USA. Jag älskar alla människor jag känner här o jag älskar att bo här, men ibland är det faktiskt okej att klaga.
Jag berättade ju om spirit week denna veckan och något som jag skulle vilja skriva om är vad som hände idag, formal wednesday. Det var early release vilket betyder att vi har skola 7.45-10.30 och lektionerna är runt 20 min långa (väldigt härligt). Jag hade inte tänk att klä upp mig för jag orkade inte, men på sista lektionen igår övertalade min kompis mig att dress up för hon ville inte va ensam, o vad gör man inte för vänner liksom? Sååå bestämde mig för att ha på mig klänning. Ville inte vara för fancy dock så bestämde mig för att ha på mig en av de klänningarna som var everyday clothes i sverige (hade nästan aaaaldrig på mig jeans i sverige).
Detta är alltså en klänning som jag i Sverige har på mig rätt ofta och alltid är superbekväm i. När jag kom hit dock slutade jag ha klänning i skolan för jag ville passa in, o nu har jag vant mig med jeans och t-shirt/tjocktröja. Igår kväll provade jag klänningen för jag vet att jag gått upp i vikt så skulle bara kolla hur den satt. Jag var supertaggad på att äntligen få ha klänning i skolan igen, men sekunden jag satte på mig klänningen kände jag ett sådant extremt obehag. Tankar som jag aldrig tänkt för ut dök upp i mitt huvud.
Åh harregud, man ser mina axlar. Oj man ser bh-bandet också. Fyy är verkligen den här klänningen inte längre? Den går ju till mina fingertoppar, men ändå fy visar jag alldeles för mycket? Oj kan man skymta mina bröst? Visar jag alldeles för mycket rygg nu?
För att försöka känna mig en gnutta bekvämare satte jag på mig svarta leggings och hade shorts under ifall klänningen av någon anledning skulle glida upp. Jag har alltid något under mina klänningar i Sverige också men inte för rädsla att visa för mycket, utan för att jag tycker att det är bekvämt. Satte iallafall på mig det men nope, kände fortfarande ett extremt obehag. Tanken att jag visade för mycket stannade i mitt huvud hur mycket jag än försökte att bli av med tanken.
Jag hade dock lovat min kompis att ha på mig klänning så idag satte jag på mig klänningen och shortsen och de svarta tightsen. Mådde dock extremt dåligt över att mina axlar visades så drog på mig en zipper. När jag kom till skolan blev jag så grymt arg. gick och oroade mig hela vägen till min första lektion att min klänning gled upp, att någon skulle komma och dresscodea mig, att man kunde se min bh-band osv. Blev så extremt arg på mig själv och på USA. USA har fått mig att skämmas över att ha på mig något som jag wore EVERY SINGLE DAY IN SWEDEN. Aldrig känt mig så obekväm som idag, usch. Var arg på mig själv också att jag hade låtit de påverka mig så mycket.
Alla tjejer jag pratade med den dagen som hade kjol/klänning sa att de kände sig jätteobekväma. Jag förstår att det är för att det inte är normen att ha sånt på sig här i USA, men I couldn´t help but think att anledningen är att tjejer i detta landet (flesta platser, inte överallt) blir uppväxta och lärda att skämmas över sina kroppar. Skämmas över att visa för mycket. Med tanke på hur mycket deras attityd har förändrat mig på lite mer än ett halvår så vilja inte ens tänka på hur hjärntvättade de måste vara efter att haft detta hela sitt liv. Jag vet att det kanske låter lite hårt och elakt men jag är så extremt trött på hur människors skillnader behandlas här där jag bor. Tjej och killroller, "raser", sexualiteter osv. Detta inlägget är redan jättelångt så jag ska skriva ett separat inlägg om sånna skillnader.
Kände iallafall att jag ville dela med mig av denna experiencen.
Här är en bild på klänningen jag pratar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar