Först och främst vill jag bara sända all kärlek till de inblandade i dådet. Jag kan inte ens tänka mig hur ni känner. Det var en vidrig handling och ett vidrigt motiv. Sänder all kärlek till er.
Vill även säga att jag är så rädd att jag någon dag ska vakna upp med notiser och sms om att något hänt där jag bor eller någon annanstans där jag känner människor i sverige. Att veta att jag sover igenom en stor del av den svenska dagen och aldrig kan få veta något förrän jag vaknar dagen efter skrämmer mig. Jag vet att jag är lika maktlös här som där, men det känns så mycket läskigare att vara så här långt borta än att vara nära.
Vet att jag inte ska låta allt detta påverka mig och mitt år här bort, men det gör det. Inte överdrivet myycket, men det påverkar mig och jag är så rädd att något ska hända någon därhemma.
Hur löjlig min rubrik än är och hur orealistisk och dagdrömmande den än är så önskar jag nästan ibland att man bara kunde säga detta och det hade funkat. Kommer aldrig förstå mig på människor som tror sig ha rätten att avsluta någon annans liv, eller att ens på något sätt förstöra någon annans liv.
Så med detta inlägget vill jag bara säga till alla hemma i sverige att snälla, snälla ta hand om er, och varandra. Älskar er alldelles för mycket för att något ska hända er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar