Iallafall. Vi ser att bilen ryker och min värdpappa gick ut för att kolla situationen. Jag var i shock och samtidigt lite rädd för folk i USA har vapen och var rädd att dt skulle vara något fyllo med et vapen. Men gick till slut ut och där stod min pappa med en helt förstörd, förtvivlad och gråtandes tonårskille i samma ålder som jag. Hans airbag hade inte blåsts upp, vilket var konstigt och han sa att han hade ont i axeln. Jag stod bara i schock och bara kollade på honom och bilen och jag var så tacksam att han inte var skadad, att ingen annan var med i bilen och att han körde på en trästubbe och inteen människa eller in i vår grannes hus (för detskulle lätt kunna hänt om han hade svänt bara lite mer åt vänster.
Han ringde sin pappa och min värdmamma fick prata med pappan och efter en stund kom han och då insåg jag hur tacksam och glad jag var att detta inte skulle bli dagen då jag så mitt första lik eller första allvarigt skadade människa. Jag var så glad att han levde. Att ingen annan hade tagit skada av det. Bara att han levde. O precis i detta ögonblicket skulle vi gå in igen och då frågade jag om en kram och sa bara att jag var så glad att han lever och är okej.
Vi gick in och sen kom polisen för min värdpappa hade ringt de ifall det var så att killen faktiskt var skadad elle något annat. Polisen komsedan till oss och gav oss ett papper på infon om olyckan eftersom vi bevitnade den. Han berättade dessutom att tidigare denna dagen hade han fått en böter för att ha spelat för hög musik i sin bil på skolan OCH hans flickvän hade även gjort slut samma dag. Tycker så otroligt syn om honom. Men är så glad att han lever.
Detta fick mig att inse hur fort det kan gå. Att jag skulle kunna ha varit i den bilen eller att detta kunde händamina näraoch kära i sverige. Så snälla alla älskade människor där hemma. Var försiktiga. Gör ni något dumt snälla bara tänk på mig och att jag gärna vill se er igen när jag kommer hem. Och om ni lovar mig detta så lovar jag att vara xtremt försiktig och inte göra dumma saker.
Äskar er där hemma så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar