natalieinthestates: Inlägg 99 (Tankar om att inte fått värdfamilj)

Det stämmer detta är mitt 99:de inlägg, hoppas väldigt mycket på att jag kan få fira inlägg 100 med ett besked om värdfamilj.

Jag har nu iallafall varit på ambassaden och det gick hur lätt som helst tänkte göra ett specifikt inlägg om det eftersom många nog kommer undra om just det i många år framöver.

Resan i Stockholm med Linnéa var iallafall hur himla bra som helst och jag är så glad att jag fick de två dagarna med henne för nu är hon i Österrike och kommer hem den 26 och jag har ingen aning om detta var sista gången jag såg henne innan USA eller inte.

Att inte fått värdfamilj ännu suger. Jag är dock inte den enda, men man kan inte planera någonting. Just nu ser det till och med inte ens ut som att en avskedsfest kommer bli en möjlighet, hatar detta.
Det är så svårt för jag har insett hur jobbigt det kommer att vara att lämna ALLT jag känner till här hemma. Visst de jag känner är ledsna över att jag ska åka, men de har allting kvar här hemma det enda de blir av med är mig medans jag blir av med ALLT under detta året här hemma.
Det är extra jobbigt eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska se fram emot, jag vet att jag ska till USA och jag vet att jag tidigast åker om 4 dagar och senast om 53 dagar. Det är verkligen DET ENDA jag vet. Jag har ingen aning om vilken skola jag ska gå på detta året, var jag ska bo eller ens med vilka jag ska bo. Allt är så ovisst. Vill bara ha min värdfamilj, hade känts mycket tryggare då.
Men som en vis nobelpristagare sa en gång: Om inte dina drömmar skrämmer dig är de inte stora nog.

Jag hittade en gammal dagbok från 2010 häromdagen och längst ner på någon dag stod det: Jag vill verkligen bo i USA i ett år <3 p="">Och det gjorde mig så glad för jag har fan genomfört det. Jag SKA bo i USA i ett år och jag är tacksam för alla som gjort detta möjligt,, speciellt min älskade mamma.

När jag var på ambassaden grät jag flera gånger, men det var lyckotårar för jag ska bannemig göra detta. Fan vad jag är bra.

När jag jobbat på mitt sommarjobb på äldreboendet nu har alla boende som fått veta att jag ska till USA sagt att jag är otroligt modig och att detta är precis sånt man ska göra när man är ung för sen blir man gammal och sitter fast på något äldreboende eller liknande och det enda man har kvar att leva på är minnen. Det gjorde mig så emotional och jag bara kände att detta är så otroligt rätt.

Nu ska jag nog börja skriva en packlista för om jag åker om 4 dagar kan det vara bra att ha sånt färdigt kanske.. (Känns så overkligt)

Vill bara framföra att hela utbytesåret och allt runtomkring verkligen är en berg och dalbana. Vissa dagar vill man inget hellre än att åka och vissa dagar vill man bara klamra sig fast vid sin säng och sin mamma i all evighet, och senaste tiden har det varit flest av de sistnämnda dagarna..

Mamma sa nu precis att vi kan boka in avskedsfest nästa lördag, lite dålig framförhållning kanske och jag vet inte ens om jag åkt då men det låter väldigt bra iallafall, superkul.

JUSTEJA Elin har nu också fått värdfamilj om jag inte skrev det i förra inlägget! Kolla gärna in hennes blogg här på sidan!

Jag åt för första gången på dunkin donuts, helt underbart, tog en hazelnut hot chocolate och en dubbel caramel donut (Så jävla gott)